Demonhästarna

Jag skrev den här för jättelängsedan, säkert minst 5 år sedan. Jag omskrev den senare, för lite mer än 2 år sedan. Efter det har jag inte rört den överhuvudtaget. Jag vette fan varför jag postar den här... Bara kände för det. =P Den suger ganska mycket, men ja ja.

Demonhästarna

Linda Johansson stod i hörnet av dansgolvet. Hon såg sin syster Gina dansa med Jonas Berg, den snyggaste killen i hela högstadiet. Linda suckade. Hon visste att hon inte hade en chans hos honom. Hon var bara tretton och han var femton. Dessutom var Gina mycket snyggare och lika gammal som honom.
Vilken tråkig fest, tänkte hon.
Hon hade inte dansat med någon på hela kvällen. Hon hade stått i hörnet och ätit godis i två timmar. Hon började känna sig illamående.
Lika bra att jag går hem, tänkte hon.
Hon gick ut på dansgolvet och knackade på Ginas axel. Gina avbröt dansen och vände sig.
-Gina? sa Linda
-Va fan äre? undrade Gina otrevligt.
-Jag går hem nu.
-Okej. Gina vände sig till Jonas och fortsatte dansen.
Linda suckade och gick ut från lokalen. Hon funderade på om hon skulle ta omvägen genom stan eller genvägen genom skogen. Hon var trött och ville hem fort så hon bestämde sig för skogsvägen. Hon tittade snabbt på klockan. Halv tolv snart. Hon började gå mot skogen när hon hörde en röst bakom sig:
-Linda! Gå inte skogsvägen!
Hon vände sig snabbt om. Där stod Thomas Englund, den var den knäppaste killen i hela högstadiet. Han gick i åttan och trodde på spöken och skrock och annat övernaturligt trams.
Linda suckade igen, vad ville den där knäppskallen henne?
-Varför inte?
Hon visste att han skulle komma dragandes med något skrocktrams och det gjorde han såklart.
-Har du någonsin hört talas om demonhästar? Thomas tittade sig oroligt omkring som om han trodde att ”demonhästarna” skulle höra honom.
-Nej… sa Linda tveksamt.
-Det är stora svarta hästar som bor i skogen. Dom har röda ögon och gula långa huggtänder ochdet värsta av allt… Dom äter människor!
Linda himlade med ögonen.
-Verkligen? Kan du inte gå ut i skogen och bli uppäten så att jag slipper dig?
Thomas såg sur ut.
-Det här är inget att skoja om! Det är helt sant.
-Säkert. Jag tror inte på spökhistorier. Gonatt Thomas.
Linda vände och började gå in skogen.
-Linda nej! Du kommer att dö!
-Dra åt helvete! Lämna mig i fred med dina töntiga historier!
-Skyll dig själv då! ropade Thomas efter henne.
Linda brydde sig inte om att svara. Hon fortsatte in i skogen. Det var mörkt och ganska läskigt.
Tämk om det ligger något i vad Thomas säger trots allt? tänkte hon oroligt. Sen slog hon bort tankarna. Var inte dum Linda! Han är knäpp. Jag har gått genom den här skogen förut och ingenting har hänt.
Men en liten röst längst bak i huvudet sa: Ja, men då har det varit ljusan dag, nu är det natt och beckmörkt.
Linda försökte att inte lyssna på rösten som sa åt henne att vända och springa ut ur skogen.
Det är bara lättlurade töntar som tror på Thomas babbel, tänkte Linda och försökte lugna sig själv, men det gick inget vidare. Plötsligt hörde hon grenar knäckas en bit framför henne.
Älgar, älgar tänkte hon. Säkert bara älgar… eller rådjur eller något annat normalt.
Hon smög försiktigt och kollade. En bit längre fram såg skuggan av något stort. Defentivt inget rådjur. Kanske en älg. Hon smög närmare. Hjärtat bankade som en stålhammare i bröstet, men hon var tvungen att veta om det var en älg… eller något annat. Till slut kom hon till en glänta. Hon såg den stora svarta skuggan några meter framför henne men hon kunde inte se vad det var. Då vände sig djuret om och det första Linda såg var de stora röda ögonen! Hon flämtade till. Det var en stor häst, kolsvart med gula glimmande huggtänder som det droppade blod i från. Linda såg att framför hästen låg en blodig klump som kunde ha varit en människa. Hon kände hur det vände sig i magen på henne. Hon försökte springa iväg, men benen vägrade lyda henne. Hästen hade sett henne och började långsamt skritta emot henne. Linda var så rädd att hon knappt kunde andas. Då gnäggade hästen gällt och satte av i galopp mot Linda.

Hon skrek av skräck och lyckades äntligen få fart på sina ben. Hon sprang så fort hon kunde, men hästen var henne hack i häl. Då snubblade hon på en rot och föll framstupa i gräset. Hästen galopperade fram till henn och stannade. Linda försökte krypa ifrån hästen, men då tog den tag med tänderna i hennes tröja och började dra iväg med henne.
-Nej… nej… snyftade Linda, men hästen tog ingen notis om henne. Linda tänkte på mannen som hade raporterats försvunnen två dagar sen. Han hade gått hem från jobbet sent på kvällen för två dagar sen och ingen hade sett honom sedan dess.
Kommer jag också sluta som honom? Hästen släpade henne efter sig. Hon grät och försökte ta tag i grenar och hålla sig fast i, men hästen var för stark. Den släpade in henne i gläntan och släppte äntligen taget om henne. Hon tittade upp på hästen.
Jag skulle ha lyssnat på Thomas, men nu är det försent, tänkte hon.
Då stegrade sig hästen. Linda såg hästens hovar ovanför sitt huvud och skrek av fasa.

Nästa dag…

Camilla Sjögren var 22 år och jobbade som servitris på en resturang. Hon var nu på väg dit. Hon ville inte egentligen. Hon hatade jobbet. Det var bara en massa äckliga gubbar som klappade henne i baken hela tiden och hon kunde inte ge dem en fet smäll för då skulle hon inte få någon dricks. Och det behövde hon för att kunna försörja sig och sin 5-åriga dotter Samantha. Hon var tvungen att le falskt och skratta, låtsas som om hon gillade det. Hon gick vägen genom skogen den morgonen. Hon hade försovit sig eftersom Samantha hade vaknat mitt i natten av en mardröm och Camilla hade varit tvungen att trösta henne. Sen hade hon varit så trött att hon hade sovit lite för länge. Hon skyndade genom skogen. Plötsligt såg hon något ligga i en glänta. Det såg ut som en människa. Hon skyndade sig dit. Det var en människa! Camilla satte sig på knä bredvid kroppen. Hon såg att det var en flicka som såg ut att ha blivit sliten i stycken. Camilla kände hur det vände sig i magen på henne. Flickans hals var uppsliten och blod hade stänkt ner hela ansiktet. Hela bröstet var krossat och det såg ut som om någon hade trampat på henne med skor gjorda av betong.
-Åh herregud, stönade Camilla.
Hon vände bort huvudet från kroppen och spydde. Hon reste sig upp och sprang ut ur skogen. På vägen krockade hon med någon. Hon skrek till och hoppade bakåt. Hon såg att det bara var en ung kille.
-Ring polisen! skrek hon till killen.
-Vad har hänt? frågade han.
-Det ligger en död flicka uppe i skogen!!
-Shit! Linda! utbrast killen förskräckt.
Han plockade fram en mobiltelefon och ringde polisen. När polisen anlände 10 minuter senare så fanns det inte längre en kropp kvar. Den var spårlöst borta.
-Är du säker på att du såg en kropp? frågade en av poliserna Camilla.
-Det är klart att jag är säker! Hon var ju för fan helt söndersliten! skrek Camilla argt.
-Såja, ta det lugnt. Vi ska försöka hitta kroppen. Kanske har mördaren gömt den.
Men poliserna hittade aldrig Lindas kropp. Den var och förblev spårlöst försvunnen.

Sex månader senare…

Gina Johansson, Lindas 15-åriga syster var på väg hem. Hon hade varit på en fest. Klockan var tolv och hon var redan på väg hem. Hon hade inte orkat vara kvar på festen särskilt länge. Hon kom ihåg när Linda inte hade kommit hem från festen sex månader sen och hennes föräldrar ringt polisen. En tjej hade påstått att hon hade sett en söndersliten kropp som tillhörde en ung flicka ute i skogen. En flicka som liknade Linda. Men när polisen hade anlänt så hade kroppen varit borta. De hade sökt i flera dagar efter Linda, men hon var borta. Gina gick genvägen genom skogen. Hon visste att det var här Linda hade försvunnit, men hon var inte rädd. Plötsligt hörde hon en gren knäckas bakom henne. Hon vände sig snabbt om. Hon flämtade till av fasa när hon såg vad som stod bakom henne. Det var en stor svart häst med gula huggtänder, röda stora ögon. På hästens rygg satt... Linda! Hon var klädd i samma kläder som hon hade haft natten hon försvann fast de var helt nerfläckade av blod, men annars var hon helt förändrad, men Gina kände ändå igen henne. Hon hade långt svart hår, alldeles blek hud och långa svarta naglar, hon hade också långa gula huggtänder och det värsta av allt... stora röda ögon! Gina vände och sprang skrikande iväg…

EPILOG

Man lyckades aldrig lösa mysteriet med Lindas försvinnade. En 11-årig flicka och en 25-årig man försvann också i skogen, men polisen lyckades inte lösa deras försvinnade heller, efter det så går aldrig någon upp i skogen. Gina berättade inte för någon vad hon hade sett i skogen den där natten, men blev galen efter det och knivhögg sina föräldrar. Hon sitter nu på mentalsjukhus och har inte sagt ett ord på tre år…